Herakles de finalmente

Jag tycker slutet var väldigt passande och mycket bra skriven av Theodor!
Herakles strävade att bli något stort, till skillnad från Kund Odipus så flydde han inte sitt öde utan ville veta vad gudarna hade bestämt åt honom.

Det var synd att han dog precis den dagen han blev hyllad som den stridande guden som lever här på jorden. Kan vara hans öde som blev uppfyllt och inte mer behövde lida som en halv gud, utan istället skulle han få se sin riktiga far.

Atlas var en jätte som stred mot gudarna och hans straff blev att för alltid hålla himlavalvet på axlarna, det kan refereras att Herakles inte längre skulle leva med dödliga om han själv blev hyllad som gud.

Jag blev rörd av hur en sådan hjälte blev mördad av en kvinna som inte medvetet ville mörda honom!!
Jag hade tänkt mig en strid med den skrek in jagande Hades från under jorden som kom upp till jord ytan för att hämta den mest betydelsefulla själen för att själv kunna få den makten han behöver för att trotsa Zeus.
Det blodiga fighten skulle på gå i flera dagar tills Zeus skickar sin blixt med hälften av sina krafter till Herakles som blir betydligt mycket skickligare och starkare och besegrar Hades som för evigt får stanna vid havet Styx!

Dikt!
Alla föds olika dock få visar upp det för världen.

Halla at you